JE SUIS ARRIVÉE

En del av släkten kanske tvivlar på min förmåga att åka tåg, men jag lyckades faktiskt ta mig hela vägen till Lausanne på första försöket, trots att det krävdes två flyg, tåg, metro och buss. Det var första gången jag åkt metro i en uppförsbacke och i en buss med släpvagn. Spännande kollektivtrafiklösningar de har i den här staden minsann! Men uppförsbackar finns det så det räcker, jag börjar redan smått tvivla på ifall cykel faktiskt är en så bra idé med tanke på hur högt uppe jag bor. Alternativt blir det till att skaffa sig enorma benmuskler.

Med flera års soluerfarenhet var förväntingarna gällande bostaden inte i topp, men min solu är långt bättre än jag vågat hoppas på - det finns till och med strykjärn och diskhandukar (vilket mammas flicka ju nog ändå såklart hade packat med sig - handdukar alltså, inte strykjärn.) Det lär heller inte bli så farlig hemlängtan i sommar, jag har hittills bara träffat en av mina kämppisar ännu och hon är ....medicinare! (Man blir tydligen inte av med dem fast man försöker flytta över 2000 km ;)). Flickorna här pratat därtill franska, så det blir språkbad för hela slanten. Det underbara är ju dessutom att den schweiziska franska är lite långsammare och lite tydligare än i det västra grannlandet.

Dagens spännande utflykt var till matbutiken som sålde både havregryn och knäckebröd, jag kommer alltså inte att dö i veteförgiftning under sommaren. Jag hann inte se mycket av kvarteren ännu, det är ett härligt småstadsprägel över den här stadsdelen. Nu är det ändå tack och godnatt, har vaknat klockan tre imorse lokal tid och ska iväg en sväng till uni imorgon på morgonen.

Village de Chailly